Sture Westerberg

Kalkbarrskog på Siksundsöberget och Siksundsöhällan
I Kalix kommuns sydvästra del, ca 10 km söder om byn Siknäs ligger Siksundsön. Genom landhöjning är
detta idag en del av fastlandet och utgörs idag av en cirka 4 km lång udde med vikar och
näs som i nästan nord-sydlig riktning sträcker sig ut i Bottenviken. I de centrala delarna ligger Siksundsön samt i söder Siksundsöhällan, vilka är områdets två högsta punkter. Skogsbilväg utgår från Siknäs och ner mot Siksundsön södra del. 
Den samfällda skogen ägs av Siknäs Samfällighet.

Berggrund

Här finns en större grönstenskropp en bergartsbildning som kan följas i terrängen och på flygmagnetiska kartor från Siknäs till Siksundsön och vidare mot sydväst och ut till Tistersöarna som ligger längre ut i Bottenviken. Fördjupade vittringssliror/gropar på hällytor tyder på ett visst innehåll av kalk. Den basiska bergarten med sitt innehåll av kalk har bidragit till en för Norrbotten helt unik svampflora.

Vid stranden väst om Siksundöberget nybildas skalgrus vilket är relativt ovanligt i Bottenviken. Skalgrusbankar kan även ingå i det svallgrus/sand som finns högre upp på sluttningarna i båda områdena.

Två områden

Siksundsöberget högsta punkt når 28 m över havsytan på västra sidan av Siksundsön och norr om Siksundsöhällan som når en höjd av ca 15 m ö h.

Klapper har största utbredningen på Siksundsöberget medan hällmarkerna täcker en stor del av Siksundsöhällan. 

Ett mindre område med låga hällar ligger öst om Siksundsöberget. Nedanför klapper och hällmark ingår i regel svallgrus med sandiga fraktioner. Utöver det är markerna blockrika där jätteblock ligger utslängda på flera ställen.

En större sandstrand utbreder sig söder om Siksundsöhällan. Här finns väl utbildade strandvallar med klapper med utspridda större block. Vid Siksundsöberget västsida finns en glest beskogad, sandig sluttning ner mot havet och där flera större block ligger utspridda. Här finns en av de större gråalarna i Norrbotten.

Siksundsöberget

Övre delen av berget består av stora klapperstenfält. På de högre belägna partierna av berget är skogarna glesa och här dominerar gran på lavhedar och rishedar. Kolade tallstubbar och lågor visar att området är påverkad av den brand som drog över ön för omkring 100 år sedan. Enbuskmarker har stor utbredning i hela området där den basiska berggrunden förekommer.

Siksundsöhällan

Här finns ett större hällområde som omges av mindre klapper- och svallgrusmarker. Vid havet söder om hällområdet ligger en större sandstrand med vackert utbildade klapperstensformationer. Art- sammansättningen mellan olika marksvampar är stor och kärlväxtfloran är rik. Även här finns kolade stubbar.

Stränder

Smala och blockrika strandzoner dominerar längs delar av västra sidan av halvön. Vid Inre Västantillgrundet finns en bredare vasstrand där en revel sammanlänkas med en mindre holme. Längre ner i söder strax söder om Siksundsöhällan finns en stor sandstrand. Grunda vikar ingår på två ställen, Storstensviken och innanför Mittigrundet. Strandfloran är bitvis rik med bland annat ängsnycklar. Ett annat exempel är den rika förekomsten av ormtunga vid inre Västantillgrundet.

Arter

Berggrundens beskaffenhet har bidragit till områdets rika flora med flera för Norrbotten sällsynta svampar, med arter som kräver kalkrika jordar. I anslutning till de grova granarna och framför allt under träden ses exempelvis flertalet olika kalkkrävande (Cortinarius) spindelskivlingar.

    Läs mer om de olika arterna
 
 Sture Westerberg 2012-02-13